Kvinnonamnet Ingemo – eller vad hände under det förra 00-talet?
I dag bär 492 personer i Sverige kvinnonamnet Ingemo. Det är alltså inget vanligt namn, men antalet är ändå ganska imponerande, med tanke på att det inte tycks ha förekommit alls innan de första namnbärarna föds, i Sverige 1909, i Finland 1901. Både i Sverige och i Finland nådde namnet en topp omkring 1950 för att sedan gå ner. Föräldrars benägenhet att kalla sitt barn Ingemo ligger i dag på nollstrecket, men det kan förstås ändras i framtiden.
Ett medeltida namn?
De svenska förnamnsböckerna av Roland Otterbjörk och Eva Brylla upplyser om att Ingemo troligen motsvarar det fornsvenska Ingemodh, som är sammansatt av Inge-, som även återfinns i t.ex. Ingeborg och Ing(e)mar, och -modh, som hänger ihop med vårt ord mod, kanske snarast med den betydelse ’sinnelag’ som vi kan ana i sammansättningar som högmod och jämnmod.
Ordboken Sveriges medeltida personnamn redovisar en Ingemodh i Skåne, en i Småland och en i Östergötland. Det skånska fallet är det enda kända i det medeltida Danmark enligt ordboken Danmarks gamle personnavne; namnet är inte känt i det övriga Norden. Det tycks ha levt ett undanskymt liv efter medeltiden, då i den form Ingemo som vi känner igen från det moderna namnet. I ”Släktforskarförbundets namnlista” av Håkan Skogsjö uppges att det förekom i Småland. Ett exempel på det är Ingemo Larsdotter i Nottebäcks socken, norr om Växjö, som dog 1685. Och så sent som 1812 uppträder en Ingemo Månsdotter i Järstorps socken strax norr om Jönköping i en bouppteckning; hon skrivs dock märkligt nog Ingrid i kyrkliga källor.
Ingemo är alltså i viss mån känt före 1900-talet, men troligen var namnet utdött under 1800-talets andra hälft – det saknas i de digitaliserade folkräkningarna från och med år 1860. Trots det är det väl inte omöjligt att föräldrarna till de första flickorna Ingemo vid 1900-talets början kände till namnet från sina egna släkter – vi kan lägga märke till att Ingemo 1909 föddes i Ryssby norr om Kalmar, i någorlunda närhet av de äldre namnbärarna. Men även om släkttraditioner möjligen fanns att tillgå är namnets uppsving under de följande decennierna förvånande. Kanske har sången ”Sven och Ingemo” haft en viss betydelse (införd i jultidningen Julgranen 1908, Helsingfors, och tydligen inspirerad av den Ingemo som föddes 1901). (Här vill jag tacka min kollega Leila Mattfolk för hjälp med material från Finland.)
Otterbjörks förnamnsbok hänvisar även till ett västgötskt lokalhelgon Ingemo. Uppblomstringen skulle alltså motsvara något av medeltidens modenamn – man räknar t.ex. med att Anna och senare Barbara (i svensk form Barbro) ökade starkt i antal på grund av tilltagande helgonkulter. Kan det verkligen stämma?
Ingemo källa
Bakom lokalhelgonet Ingemo ligger ett ortnamn Ingemo källa i Dala socken i Västergötland. Källan är känd från 1600-talet men namnet bör gå tillbaka till medeltiden. I Ortnamnen i Skaraborgs län, 18, Naturnamn, slår Ivar Lundahl fast att ortnamnet sannolikt innehåller genitiv av det fornsvenska kvinnonamnet Ingemodh. Källans vatten ansågs ha botande förmåga för människor och kreatur, och från 1600-talet är en bön bevarad, som innehåller raderna ”Medh knäfall för S(ankt) Ingemo kjäll/gör jagh min bön i thenna qwäll”. En tradition om den heliga Ingemo tycks ha bevarats i trakten trots motstånd från den kyrkliga överheten, vilket blir belyst i en artikel av Terese Zachrisson i Svenska landsmål och svenskt folkliv 2018.
"Ingemo källa och offerlund". Illustration ur Johan Peringskiölds Monumenta Sveo-Gothorum. 9 [ms] (1700). Tillgänglig via Kungliga biblioteket, litteraturbanken.se (klicka på bilden för att komma dit).
I tidningar omkring år 1900 blev Ingemo källa och den heliga Ingemo omtalade då och då, t.ex. i Vasabladet 24/12 1889 och Mönsteråstidningen 23/6 1896. Bönen från 1600-talet kunde också läsas i den välkända samlingen Svenska folkvisor (Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius, första delen 1814).
"Syster Ingemo"
Trots allt verkar Ingemo källa och den heliga Ingemo vara den troligaste grunden för uppsvinget för Ingemo. Den muntliga traditionen tycks inte ha lett till att förnamnet bevarades efter medeltiden i källans närmaste omgivning, men i tryckt form, vid återkommande tillfällen, kan det gradvis ha arbetat sig in som ett potentiellt flicknamn hos den läsande allmänheten. Kanske kan en platsannons i Svenska Dagbladet 1915 tjäna som bevis på namnets positiva assocciationer (se nedan).
%20Syster%20Ingemo.PNG)
Urklipp från Svenska dagbladet 1915-09-10. Den platssökandes omvårdande förmågor understryks av signaturen "Syster Ingemo".
Viktigt för namnets relativa framgång bör också ha varit att det till sin struktur passade väl in bland de fornnordiska namn som var populära under 1800-talet och långt in på 1900-talet. Ingemo blev ett passande motstycke till Ingeborg och Ingegerd.
